Känner kärlek för våra gamla radiatorer. De är som tjocka, varma damer som står längs väggarna och osjälviskt sprider sin värme över rummen. Därför har jag också lite svårt att göra ingrepp på deras utseende. År ut och år in har de levererat, gjort sitt yttersta för att vara så effektiva som möjligt. På senare tid har vår köksdam varit i fokus. Hennes omgivning har nu plötsligt förändras och hennes utseende och existens börjar ifrågasättas. Hennes rynkor och linjer passar inte längre in i den nu moderna omvärlden. Ska hon spacklas, slipas, målas, täckas för? Eller det värsta av allt; bytas ut till en yngre förmåga? Hon gör ju fortfarande sitt jobb, kanske till och med bättre än de flesta. Visst syns det att hon levt ett tag men duger hon ändå som hon är? Skönhet kommer väl ändå inifrån?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar